Hej alla fina där ute i Världen. Tyvärr kommer denna blogg upp lite sent men det beror på att Petra tyvärr inte varit så pigg. Hon ligger efter i sina saker och det är hon som måste printa in mina ord på sin sida. Allt tar sin tid när man skall lägga ut en blogg det skall ligga rubriker vara lättläst. Skrivet som google gillar det.

De som inte skriver blogg på en egen hemsida har ingen aning vilket arbete det ligger bakom att släppa en blogg… Nufår ni i alla fall hur min femte vecka var.

Hösten har kommit till härliga Gotland

Nu har hösten kommit ordentligt till Gotland, Jag har lagt undan kortbyxorna! Nu får dem ligga där fram till April.  Har tänt levande ljus i hela lägenheten, dricker varmt te, tittar på “mitt träd” utanför fönstret, nu är det tomt på löv. Som tur, är inte jag tom på varken tankar eller känslor eller kroppsliga förnimmelser.

Veckan innan var tuff

Förra veckan, då det hände rätt mycket i min omgivning, Då som jag inte satte mig själv i fokus och första hand. Detsom händer då är att det straffar sig denna vecka. Jag tyckte ju att jag var duktig mot mig själv, tränade med Ola, andades och promenerade när jag hade möjlighet och tid. Ser nu att det inte var  tillräckligt nog. 

Denna vecka blev då en ingen bra vecka

Denna vecka har jag varit som en “urvriden trasa”. 

  • ont i huvudet 
  • smärta i kroppen
  • -bara velat sova
  • orkar inte med det sociala livet eller mig själv
  • inga mediciner hjälper

”Här ser man då att det kommer i efterhand när man inte tar de där extra små pauserna som Petra påtalar för mig hela tiden”

PETRA PRATAR OM FLER KORTA PAUSER

Mina barnbarn va hos mig

Hade mina barnbarn här häromkvällen. Den ena, 6,5 år säger 

– du är bara dum, sur och arg

Hon sätter sig ner och börjar rita. Jag får en teckning med en massa ansikten med ledsna munnar och en som ser ut som en morrande hund. 

Jag frågar vad är detta? 

– Hon svarar det är du. Du är dum, den här teckningen ska  mamma få, hon får då en teckning med ett stort hjärtan. Ni förstår ett Mormors-hjärta det gjorde ont. Jag vill ju inte vara så här, är jag så elak utåt? Det är ju inte jag egentligen, men jag är så trött, har så ont. Känns som jag kom tillbaka på ruta 1 igen!

STOPP NU RÄCKER DET!!!

Vad har jag lärt mig dessa veckor?

  •   inte döma mig själv
  •   inte vara så hård
  • var snäll mot mig själv
  • jag behöver påminna mig om att, Stanna upp, vara i nuet, 
  • acceptera eller förändra om jag har möjlighet, 
  • släpp det
  •  lev nu
  • ett ögonblick i taget
  • andas

Att få vara ledsen och sörja är en viktig del i processen

Att få vara ledsen är en viktig del, jag kan må bra av det. Viktigast är bara att jag är medveten om varför jag är det. Man får inte döma sig själv bara för att man är det släpp tårarna, det gör jag och sen mår jag mycket bättre efteråt. 

Vi möter vardagliga problem

Både du och jag möter på vardagliga problem, varje dag. Vissa saker kan göra mig supertokig, för några veckor sedan hade jag gått hem och grubblat mig tokig på problemet resten av dagen. Typ: Varför sker detta mig? Vad ska jag göra? Vad har jag gjort för fel?

 Nu kan jag istället tänka som så att, Stopp!!!!

Jane: Nej det är inte ditt fel, problemet ligger vid XX så acceptera att det är hen som har problem. Om hen vill ha det så, okej släpp det och gå vidare. 

Så kan mina tankar gå vid vissa möten som är energikrävande med bekanta.

Mina närmaste är ju en helt annan sak, så långt har jag inte kommit ännu. Jag kan inte säga att det är lätt, jag som är så väldigt mån om alla människor, men nu ska jag tänka på mig, att jag ska må bra som omväxling.  Så att jag ska orka med alla i slutändan. Framförallt orka med mig själv och tycka om mig själv för den jag här.

Vad har jag lärt mig? Vad har Petras varit för bidrag hur jag tänker nu?

Men hur som haver med facit i hand har jag nu lärt mig, det kommer alltid att hända oförutsedda händelser saker i mitt liv som jag inte kan påverka. Det gäller bara att jag:

– stannar upp

– gör mina övningar som jag planerat in Det finns ingen som tackar mig i slutändan om jag brakar totalt, allra minst, JAG SJÄLV!

Jag bygger min verktygslåda ihop med Petra

Efter sista coachningen med Petra, har jag fått fler verktyg att packa ner i min lilla väska. Denna skall användas regelbundet, samt vissa som jag packar upp akut vid behov. Men väskan finns alltid med mig och det är det viktigaste just nu när jag går denna skola.

Så efter en väldigt tung vecka, går jag nu mot förhoppningsvis en ny ljusare vecka! Där jag sätter upp mina nya 

-VAL

Samt försöker undvika

-FLYKT & KAMP

Får in rörliga meditationer för att se om det kan hjälpa lilla mig bättre. Just i detta nu, så behöver jag nog mest bara en Kram.

Jag vill poängtera att min resa handlar om mig och endast mina innersta känslor, att jag förhoppningsvis ska finna mig själv. Och ingen annan.

DET FINNS GLÄDJE I ATT BARA VARA. 

JANE

Kram //Jane